Ja, det där om att livet är som en bergodalbana är mer sant än jag önskar ibland. Är nu nere i en djup dal igen. Helt jävla otroligt, från den ena dan till den andra. Okej, allt är inte dåligt, absolut inte, och allt detta är väl ändå bara i-landsproblem. Men de är tillräckligt stora för att påverka min vardag iaf. Det värsta är att jag troligen är största orsaken till alltihopa. Låt mig presentera Sofhie - tjejen med de orimliga förväntningarna. Falska förhoppningar är vardagsmat för mig, tårar likaså. Men de tar ändå lika hårt gång på gång. Önskar att allt för en gångs skull kunde gå på det sätt jag önskar, men det är väl bara att inse att livet spelar en spratt ibland, och att man är starkast själv. Jag har iaf bestämt mig att jag kan klara mig minst lika bra ensam som med någon!
Nej, usch nu blev det djupt. Ledsen...
*kram*
3 kommentarer:
Ju djupare dal desto bättre utsikt får man när man kommer upp på toppen;) (Även om det är -38 grader) Kram
Hej gumman! Hmm vet hu inte vad som har hänt som gör att du e ledsen, men hoppas att det blir bättre iaf. Kram
* Stor Kram *
Skicka en kommentar